Förra fredagen - den 15/3 kom äntligen dagen då jag skulle börja trädgårdsdesignkursen på Ulriksdals slottsträdgård. Jag fick den i 40-års present av nära och kära och har väntat ett halvår. Och så kul det var! Tre dagar höll vi på att rita, lyssna och lära. Ovanför här är min ritning som jag landade i - det är framför huset, mellan växthuset (only in my dreams) och härbret. Ser riktigt proffsigt ut eller hur!
Första uppgiften var att göra en moodboard. Här är min. Innan kursen hade jag fyllt i vad jag gillar i ord och det stämmer rätt bra överens med denna - lummighet, fukt, mossa, natursten, klätterväxter, marktäckare, grönsaker, lite vilt och vackert, ingen ordning och utan pretentioner.
Vi ritade mest på prassligt ritpapper, det måste jag köpa hem (även om vanligt smörpapper går bra också). Kladda, kladda, kladda. Tiden gick så fort så ni kan inte ana! Klockan 15 på söndagen kom mannen och barnen och hämtade mig och så körde vi direkt till Björnrike för en veckas skidåkning. Sent på lördagkvällen innan hade jag packat alla mina grejor, lagt fram till barnen, vattnat frösådder, pysslat om mina nya fina pellisar, satt ner plättar i luften och bonsaiträd i baljor med vatten så de skulle klara sig hela veckan. Men.
Mannen bestämde sig för att stänga av värmen i glasverandan där jag hade ca 13-14 grader och alla mina sådder och pellisar under växtbelysningen. Han drog ner värmen inomhus istället och flyttade in allting i biblioteket. Allt utom pellisarna. Så de stod kvar hela veckan på glasverandan under snöstorm, minusgrader och fan och hans moster.
Såhär glada blev de. Ja, de är väl typ döda misstänker jag. Har ingen erfarenhet av pelargoner men jag kan ju med blotta ögat se att här kippas det efter andan. Fan också.
Kronärtskockor, chilis och annat mådde fint och hade inte torkat tack vare kapillärmatta (antar jag). Men de hade alltså fått flytta in i huset.
Den här agapantusen har däremot kämpat förgäves mot kylan i glasverandan. Bladen är som kokta spagettisar, fast kalla. Säkert superdöd. Eller??
Jo, men den här Doktor Westerlunden är helt klart död. Jättedöd.
Gänglighet då? Jo. På lördagkvällen innan jag åkte petade jag ner alla tomatfröer, aubergine, basilika och persilja. Och vattnade och täckte så fint. Och kommer hem en vecka senare och tomaterna är 10 cm långa! Men guuuud. Ibland gror inte frön på en månad och nu måste de grott samma natt vi åkte och sen har de letat efter solen så de tog sig igenom pubertet och första mustaschen innan jag hann hem och ge dem ljus och plantera om i vuxenjord. Suck. Så nu ska jag ner och peta i nya frön. Persiljan och basilikan såg fina ut iallafall. Fjällen var förresten soliga, kyliga och alldeles alldeles underbara.