Ett dåligt samvete

 Idag har jag äntligen haft tid att vara ute i trädgården lite och dövat mitt dåliga samvete över allt som inte är gjort. Det låter så fint när andra säger att trädgården är kravlös. Tyvärr kan jag inte hålla med. Det gnager att jag inte hunnit kratta, inte plockat in chokladblomman eller ens grävt klart i rabatten som jag påbörjade för över en månad sen. Idag har jag iallafall i all hast pulat ner lite höstfint i stora krukan på altenen.

 Jag kan inte minnas sist det var sol här hemma. Det är så galet mörkt på helgerna så man blir nästan deppig på kuppen. Duggregn. Mörker. Inomhusaktiviteter. Fy säger jag.

Julrosorna har inte fått knoppar än, brukar inte komma förrän i mars. Bambun är ljuvlig såhär års, ljus och frisk mot allt det grå. Prasslar exotiskt mot alunrot och julrosorna.

 Fågelbadet får stå kvar över vintern.

Nya små brunnäva-blad under allt det överblommade. Det finns hopp.

Omöjligt att fokusera med kameran, det är nästan mörkt ute fastän klockan är halv två. Fina grenar är det iallafall på kornellen. 

 Bok! Apropå bok så läser jag Leif GW Persson just nu, han har humor!
Kan behövas bland alla mord.

Ännu ett dåligt samvete. Fast fåglarna äter på dem så det är ju bra. Dessutom tycker jag det är sagolikt vackert med äppelsatelliter i de bara grenarna.

Glasverandan börjar likna nånting nu faktiskt, det kommer bli grymt när det är klart, funderar på att köpa en växthusfläkt och hålla nollan därinne så jag kan ha lite medelhavsväxter. Ska räkna lite på elförbrukningen bara, man vill ju inte tära på vare sig miljö eller plånbok.
Nu blir det komedi och ett glas vitt!